Ostämd

Låt mig få komma med en bekännelse: jag kan inte låta bli att gilla Helene Schjerfbeck-klockan i Skepparträdgården. På mig har ”The Finnish Untuned Bell” - den finländska ostämda klockan, gjort stort intryck. Tanken på att koppla ihop en kyrkklocka med först en enskild människa och i förlängningen människor i allmänhet tycker jag mycket om.

Konstverket har gett mig anledning till att fundera över begreppen ”den ostämda klockan” eller ”den ostämda människan”. Beteckningen ostämd handlar om en relation. Något är ostämt i relation till något annat. Klockan i parken får mig att tänka på hur olika man kan uppfatta begreppen ”ostämd” eller ”avvikande” beroende på sammanhanget. Är det en styrka eller en börda att vara annorlunda än andra? Det är kanske inte en slump att så många i den lilla staden Ekenäs först har kommit att tänka på de negativa sidorna med att vara ostämd – att inte passa in, att sticka ut, att vara någon som inte är som vi, en som ser annorlunda ut och beter sig konstigt.

Den som är ostämd kan också vara unik och speciell, en konstnär i världsklass, som Helene Schjerfbeck otvivelaktigt var. Det är möjligt att bland tusentals andra tavlor känna igen just hennes tavlor och hennes sätt att måla, som visserligen gjorde intryck på människor i hennes tid, men ännu mera i dag mer än 50 år efter hennes död. Hon hittade sitt eget sätt att leva och sitt eget sätt att måla. Hon hittade sin egen ton som klingade klart och vackert, men inte alltid i samklang med den allmänna mentaliteten i småstaden eller i den tidens konstliv.

Varje gång jag passerar Skepparträdgården fortsätter mina tankegångar kring det ostämda, det obekväma och annorlunda. De lämnar mig inte i fred. Helene Schjerfbeck-minnesmärket är för mig ett viktigt konstverk , eftersom det handlar också om mig, en ostämd människa som önskar och hoppas på att med tiden kunna klinga allt klarare och vackrare.

 

Ann-Sofi Storbacka